Montessori-pedagogiken

"Scientific pedagogic"

Sammanfattning

När man talar om Montessoripedagogik är det viktigt att göra klart vilken rikedom som ryms i detta begrepp.

Montessoripedagogiken innehåller tre nivåer:

Förhållningssättet
Metoden
Ämnesstrukturerna.

Maria Montessori utvecklade sin pedagogik utifrån vetenskapliga upptäckter. Hon kallade själv sin pedagogik för "scientific education" med stor respekt för barnet och dess förmåga knutet till barnets utvecklingsperioder, de s k "sensoriska perioderna". Hon såg barnet och tog det på allvar.

Hon byggde sin metod på barnets egen vilja att arbeta. Hon insåg att barnet stimuleras av de konkreta resultaten som det egna arbetet ger och av en miljö full av kärlek och frihet.

Maria Montessori strukturerade skolämnena på ett systematiskt sätt, där historiskt perspektiv och sammanhang har stor betydelse.

Underrubrikerna till den här sidan leder till mer information.

Förhållningssättet

Maria Montessori var tidigt övertygad om vikten av att behandla barnen, oavsett förutsättningar, med respekt. Hon frågade sig själv: "Hur bemöter jag en vuxen och jämlik människa och vilka krav på min omgivning anser jag att en vuxen har rätt att ställa?"

Hon upptäckte då att vi vanligtvis har ett slags beteende mot barn och ett annat mer respekfullt mot vuxna.

Hon konstaterade att vuxna krävde att barn skulle vara artiga, men att denna artighet sällan besvarades med samma, självklara artighet mot barnen.

Ur detta och andra iakttagelser föddes hennes förhållningssätt till barn som kan sammanfattas i följande centrala begrepp:

Respekt Barnen ska mötas med respekt
Frihet De ska få frihet under ansvar
Ansvar Frihet under ansvar leder till disciplin
Förberedd miljö De ska erbjudas en arbetsmiljö som är anpassad till barnen
Ordning och struktur "Yttre ordning ger inre ordning."
Aktivt arbete De ska ha tillgång till meningsfullt arbete och ett strukturerat materiel
Observation Läraren skall observera barnen och lyssna på dem
Social träning Barnen skall ges social träning
Aktiva föräldrar Föräldrarna skall delta aktivt i barnens utveckling

Hela montessoripedagogiken präglas av respekt för det enskilda barnet. Om ett barn möts av respekt från de vuxna, lär de sig också att respektera varandra. Vi lär barnen att lyssna på den som talar och att inte avbryta någon vare sig i arbetet eller samtalet. Barnen utvecklar även respekt för arbetsmaterielet och andra ting som tillhör deras arbetsplats, inte bara människorna i den.

Barnet får frihet

Detta innebär dock inte att de får göra vad de vill. Det är en strukturerad frihet med begränsningar. Frihetens gräns ligger i att inte göra något som skadar eller förstör för någon annan.

Frihetsbegränsningarna har en positiv effekt på barnets utveckling. De innefattar aktsamhet och respekt för andra människor, sig själv, materielen och miljön. Friheten leder till disciplin. Barnet måste utveckla den disciplin som är nödvändig för att respektera frihetens gränser. I en montessoriskola har barnen frihet att välja arbete och när, hur länge, med vem och var det ska utföras. De har frihet att röra sig i klassrummet.

Om eleven får frihet att välja sina arbetsuppgifter och får uppleva att han lyckas med dem, stärks hans självförtroende. Friheten innebär också att få arbeta utan att bli avbruten.

Maria Montessori upptäckte att disciplinproblemen blir små om eleverna får meningsfullt arbete och får koncentrera sig på uppgifter de själva valt.

Barnet tar ansvar

Friheten ställer krav på barnen att de tar ansvar för sitt arbete och sitt handlande. När eleverna får vara med och planera, känner de ansvar för sitt arbete. De förstår att de arbetar för sin egen skull och inte för lärarens. Eleverna lär sig aldrig att ta ansvar om ingen ger dem ansvaret!

Barnet arbetar i en inspirerande arbetsmiljö, den s k ”förberedda miljön”

Maria Montessori talade om den ”förberedda miljön”. Inredningen är anpassad till barnens storlek. Eleverna sitter vid små bord och stolar, så att fötterna har markkontakt. Arbetsmaterielet finns i låga bokhyllor. Detta är naturligt om man respekterar barnet fullt ut. Det finns enskilda platser för de barn som vill arbeta själva, och gruppbord för dem som önskar att arbeta tillsammans. Miljön är präglad av skönhet. Färger och textilier harmonierar. Arbetsmaterielet har olika färger och ser vackert och attraktivt ut på hyllorna. Miljön är rik på sådant som intresserar barnet och kan motivera till aktivitet. Struktur och ordning är ett grundläggande begrepp i montessorimiljön. Allt materiel har sin givna plats.

Ordningen hjälper eleven att lita på omgivningen. Yttre ordning ger inre ordning!

Barnet lär sig genom aktivt arbete

Eleverna lär sig att ta ansvar för sin egen inlärning. De planerar sitt eget arbete i en planeringsbok. Till hjälp har de arbetsschema, där allt materiel finns. Ett nytt moment föregås alltid av en genomgång av läraren. Det förs hela tiden en dialog med läraren om elevens arbete. De lär sig också att utvärdera sitt arbete. Eleverna arbetar i sin egen takt och utifrån sina egna förutsättningar. Genom att planera, genomföra och kontrollera att han har förstått ett arbetsmoment, känner eleven att han lyckats. Barn som känner att de duger, lär sig och går framåt - de växer!

Läraren lyssnar alltid på barnen och observerar dem

Läraren behandlar barnen med minst lika stor respekt som de visar vuxna. Det är förhållningssättet till eleverna som är det tongivande i montessoripedagogiken. De vuxna för hela tiden en dialog med eleverna, för att få dem att reflektera. Läraren inspirerar, väcker intresse, berättar, beskriver, förklarar och leder eleverna i deras sökande efter kunskap. Men det är eleverna och deras arbete som står i centrum. Läraren håller sig i bakgrunden och hjälper och stöttar när det behövs. Den vuxne måste ha tålamod och invänta barnets utveckling och tro på barnets inre kraft att lära sig. Därför får barnen den tid de behöver. Genom att observera barnen får läraren reda på hur hon bäst ska bemöta dem. Det förs noga anteckningar över barnets utveckling och protokoll över genomgångar med barnen, samt när de nått målet. Ju friare pedagogik, desto hårdare styrning!

Barnet lär sig samarbeta och får social träning

Därför är klasserna åldersblandade i en montessoriskola, precis som i familjen och samhället i övrigt. De äldre hjälper de yngre. Det är ingen konkurrens, eftersom alla elever arbetar med olika saker. Eftersom barnen rör sig fritt i klassrummet sker kontakten med kamraterna naturligt. Maria Montessori betonade samarbete och gruppaktiviteter på alla stadier. Hon menade att träning i rätt socialt beteende är lika viktigt som att lära sig läsa och skriva! Eleverna väljer arbetskamrater utifrån deras arbetsuppgifter. Det sker ständigt nya omgrupperingar.

Barnen lär sig att vara artiga och hänsynsfulla. Då blir de bemötta med respekt.

De får öva sig att tala och uppträda inför publik.

Barnets föräldrar är aktiva

Montessoriklasser kännetecknas av stort föräldrarengagemang. Ett gott samarbete hjälper barnen i deras utveckling. Genom att föräldrarna engagerar sig i skolan, visar de sina barn att skolarbetet är viktigt.

Ämnesstrukturen

Eftersom Maria Montessori hade en bakgrund som naturvetare och forskare, närmade hon sig alla vetenskaper med stor respekt. Det skulle vara henne mycket främmande att slå samman fysik, kemi, zoologi, botanik och astronomi till ett ämne. I stället sökte hon alltid efter grundstrukturen i de olika ämnena och menade att denna helhet skulle ligga till grund för lärandet.

Maria Montessori strukturerade varje ämne mycket noga. Ämnet tas först upp i ett historiskt perspektiv. Hur började det? Vad hände för länge sedan? Man utgår från helheten, så att barnet får en överblick och ser sammanhanget. Detta löper som en röd tråd genom hela montessoripedagogiken. Eleverna ska lära sig alltings samband på jorden. Allt hänger ihop och vi är alla en del av helheten och har vårt ansvar att skydda vår jord.

Exempel

Ämnet geografi möter barnet i form av hela vår värld, jorden och dess länder. Arbetet bryts sedan ned i världsdelar, länder, städer o s v.

Historien åskådliggörs med en tidslinje i form av ett mycket långt svart band, där början symboliserar "the big bang" och den sista centimetern människans utveckling.

Zoologin karaktäriseras av djurens systematik och hur de olika arterna är besläktade med varandra.

På detta sätt strukturerade Maria Montessori upp ämne för ämne och hennes pedagogiska angreppssätt ställer sig i bjärt kontrast mot de i dag så ofta "snuttifierade" NO och SO ämnena.

Montessorimaterielet kan grovt uppdelas i fem kategorier:

Praktiska vardagsövningar, där de små barnen utvecklar motorik, koncentration, disciplin, självförtroende, självständighet, självmedvetenhet, självtillit självkänsla och artighet.
Sensoriskt materiel, som tränar sinnena och intellektet.
Teoretiskt materiel, som är en naturlig fortsättning på det sinnestränande materielet och tränar svenska (läsning, skrivning och grammatik) och matematik (alla räknesätt och geometri).
Kulturellt materiel, för de ämnen som ger barnet en förståelse för världen vi lever i: naturvetenskap, geografi, historia, konsthistoria.
Konstnärligt materiel, berikar barnets sinne och som ger barnet möjlighet att uttrycka sig och förmedla sina tankar: bildskapande, musik och hantverk.

Konstruktiv kreativitet kommer automatiskt ur ett gott självförtroende och strukturerad kunskap.

Metoden

Maria Montessori gjorde tvärt emot vad som var vanligt inom den akademiska världen på den tiden. Hon gjorde först en lysande akademisk karriär, både som läkare och som professor i antropologi (läran om människans natur). Sedan tog hon arbete som lärare på en skola för små barn i Roms fattigaste kvarter. Detta ansågs som opassande för en framstående vetenskapsman, eftersom läraryrket på den tiden hade låg status. Men just tack vare sina stora teoretiska kunskaper om människan, kunde hon genom att observera barnen formulera sina iakttagelser på ett konkret och strukurerat sätt.

Maria Montessori fick nu tillämpa alla sina idéer på barn i åldern 3-7 år. Som forskare på utvecklingstörda barn hade Maria Montessori tidigare under flera år tagit fram ett pedagogiskt materiel som grundade sig på barnets sinnen i dess olika utvecklingsstadier. Med antagandet att det pedagogiska tankesätt som fungerade så väl på de mindre begåvade barnen, också skulle fungera på normalbegåvade barn, skred hon till verket. Efter det att hon gått igenom materialet med barnen lät hon dem själva, i tur och ordning, arbeta sig igenom de övningar hon förevisat. Eftersom det bara fanns ett exemplar av varje materiel, fick de flesta av barnen vänta tills någon annan var färdig. Detta gjorde materialet mer åtråvärt och barnen kände att det var viktigt att lämna materialet på den plats där de hade tagit det och i det skick det var när de själva började arbeta med det. De fick göra ett arbete som de själva, med stolthet, kunde se resultatet av. Detta gav dem självkänsla och självtillit.

Här är några av de iakttagelser Maria Montessori gjorde:

Barnen visade en mycket stor koncentrationsförmåga.
Barnen ville upprepa övningarna många gånger om.
Barnen visade en glädje och var nöjda efter fullgjorda övningar.
Barnen måste ha ett visst intresse och behov av det materiel de valde att arbeta med. Materielet som inte intresserade barnen togs bort.
Barnen visade ett tydligt ordningssinne, de ställde spontant tillbaka materielet varifrån de tagit det.
Barnen kände en stor värdighet när de själva fick välja vad de skulle arbeta med och fick hålla på så länge de själva önskade.
Barnen var likgiltiga för belöningar och bestraffningar i det som gällde arbete. Deras inre tillfredsställelse var det som betydde något.

Barnen blev bl a väldigt intresserade av det sensoriska materialet. Först fick de t ex känna, se och ljuda bokstäverna och så småningom kom de på att de själva kunde forma dem på papper. Detta kallar Maria Montessori för "The explosion into writing". Därefter infann sig nästan alltid "The discovery of reading". Denna meningsfulla sysselsättning som barnen höll på med gav dem självkänsla.

Maria Montessori betonade att ingenting var viktigare än de tre "R-en":

-- read, write and arithmetic

Maria Montessori inspirerade 3 - 4-åringar att skriva bokstäver. Hon fann detta möjligt i en miljö där barnen hade tillgång till pedagogiskt materiel för detta.

Så här förklarade Maria Montessori:

Vi vuxna underskattar våra barn. Vi hjälper och rättar, styr och leder dem så mycket, att vi många gånger kväver deras naturliga vilja och förmåga att klara sig själva.

Barnen har fram till nu lärt sig att gå och äta själva. Därför är det viktigt att barnen även i skolan får fortsätta att lära sig själva och bygga sin egen kunskap.

”Hjälp mig att göra det själv.”

Läraren kan berätta och förklara, men själva inlärningen måste var och en klara av på egen hand.

Ju friare pedagogik desto stramare ramar.

Frihet kräver en omfattande struktur!