Maria Montessori
Eftersom Maria Montessori hade många strängar på sin lyra. Hon har inte som många andra nöjt sig med att formulera ett enkelt pedagogiskt förhållningssätt som man sedan efter bästa förmåga kan följa.
Utgående från sin naturvetenskapliga (Italiens första kvinnliga läkare) och antropologiska (professor i antropologi) syn på människans utveckling har hon under ett livslångt lärande skapat konkreta, ofta materielbaserade, och alltid välstrukturerade modeller för barnets utveckling och lärande.
Information om Maria Montessori finns i en kort och en lite längre version under respektive underflik.
Längre version
Maria Montessori föddes 1870 i Italien. Hon var enda barnet i en medelklassfamilj. Familjen var socialt engagerad och hjälpte andra människor. Fadern var konservativ och modern liberal. Båda var starka individer. Modern hade själv en god utbildning och uppmuntrade Maria att studera.
Vid 12 år Maria påbörjade en teknisk utbildning då hon var intresserad av matematik. Efter ett tag började hon att fundera över människans drivkraft och vad det är som gör att människan inte är nöjd. Därför blev hon intresserad av biologi och ville studera medicin. Hon mötte ett starkt motstånd, då kvinnor inte antogs till denna utbildning. Till slut fick hon tillstånd att läsa till läkare. 1896 blev hon Italiens första kvinnliga läkare. Hon arbetade som husläkare. Det berättas att hon gick hem till en fattig kvinna som hade många barn och skötte om henne. Efter några veckor sökte mannen upp Maria, ”ängeln”, som hade ”sett” hustrun och pratat med henne och gjort henne frisk.
Hon arbetade till en början med mentalt störda och socialt missgynnade barn. Hon ingick i ett forskarlag som studerade barn med mentala handikapp. Hon blev mycket upprörd över att barnen var placerade på sinnessjukhus för vuxna. Barnen var helt utan stimulans. Något borde göras för att göra deras liv drägligare. De betraktades som medicinska fall, men Maria Montessori var övertygad om att det snarare var ett pedagogiskt problem. Hon såg till att miljön blev fin och ombonad och att barnen fick något att göra. Det är viktigt att människan har en uppgift. Barnen fick glöd i blicken. Hon tog intryck av två franska läkare och utvecklade speciella pedagogiska metoder och materiel. Hon nådde uppseendeväckande goda resultat med de utvecklingsstörda barnen.
Maria Montessori fick ett barn, Mario, med en av sina närmaste medarbetare. Dennes familj motsatte sig dock ett äktenskap, så barnet föddes i hemlighet och lämnades till en familj på landsbygden. Maria och Mario återförenades när Mario var 15 år.
Maria Montessori blev sedan chef över ett pedagogiskt institut för mentalt handikappade barn, som inrättades i Rom och där även lärare utbildades. Här fick hon prova och vidareutveckla de franska läkarna Itards och Seguins materiel. Hon undervisade på dagarna och förberedde nytt materiel på kvällarna. Hon betraktade dessa två år som sin verkliga examen. Hon blev övertygad om att hennes metoder även skulle höja utvecklingsnivån hos normala barn, genom att låta dem arbeta med praktiskt och sinnestränande materiel.
För att förbereda sig för sin nya roll som lärare började hon studera filosofi, psykologi och antropologi vid Roms universitet. Hon ägnade sig också åt studier av nervösa sjukdomar hos barn. 1904 utnämndes hon till professor i antropologi. 1907 började hennes aktiva period som lärare. Hon erbjöds att leda ett daghem, Casa dei Bambini (= Barnens hus), för normala barn i Roms fattigkvarter. Där fanns 60 barn i åldrarna 3-6 år. I en miljö som Maria iordningställt, fick de välja vad de ville göra. De fick också hålla på så länge de önskade. MEN, de fick inte störa varandra! Portvaktsdottern fungerade som lärare, medan Maria gjorde noggranna observationer av barnen. Barnen arbetade med det som kändes meningsfullt. De utvecklade en inre disciplin. De lärde sig att sköta sin hygien. Trots att förskolan låg i ett socialt belastat område och barnen från början var helt vilda, lyckades Maria Montessori här skapa något enastående. Ryktet spreds om den fantastiska förskolan och det kom besökare från hela världen!
Maria Montessori utbildade lärare runt om i världen. Hon startade skolor i många länder, bl a i Italien, Spanien, Nederländerna, Storbritannien och Indien.
På grund av det politiska läget tvingades Maria Montessori att flytta flera gånger. Hon bodde i Spanien, England, Indien och Holland. Hon hade motståndare i Tyskland, där det inte ansågs bra med ”fria människor”.
Efter kriget föreläste hon runt om i världen. Hon gjorde stort intryck på många och höll kontakten med världens främsta läkare, forskare, statsmän och psykologer.
Maria Montessori dog 1952 i Holland, som var hennes sista hemland.
Maria Montessoris erfarenheter av fascismen i Italien, två världskrig och ett inbördeskrig, övertygade henne om att människan måste förändras. En ny moral måste genomsyra barnens uppfostran och undervisning, så att människan börjar värna om fred och samexistens.
Maria Montessori nominerades flera gånger till Nobels fredspris!
1920: Första montessoriförskolan i Sverige.
Det finns ca 500 skolor i 52 länder och på 6 kontinenter.
Maria Montessori - då (första hälften av 1900-talet)
Maria Montessori levde under den tid då den ena vetenskapliga uppfinningen efter den andra kom till stånd. Teknologins och biologins stora framsteg ledde till enorma förändringar för människan. De vetenskapliga upptäckterna gjorde att människor i hela världen kom i kontakt med varandra. Det var positivt! Men Maria Montessori menade att allt gick för snabbt! Människan hann inte med. Motorerna gick före människorna!
Människorna måste ta ett ansvar att förvalta allt det nya, sa hon. Människosläktet har gjort stora yttre framsteg, men inga som helst inre framsteg. Ingenting har gjorts för att göra människan ödmjuk inför det nya.
"Vi måste vända tillbaka och göra barnet till vår främsta angelägenhet. Vetenskapliga satsningar måste koncentreras på barnet, därför att det är källan och nyckeln till mänsklighetens gåtor."
Maria Montessori betonade utbildningens betydelse. Den ska stärka människans värde som individ. Den ska förbereda de unga att förstå den tid de lever i. Godheten finns i varje människohjärta.
"Detta är mänsklighetens nya hopp: att hjälpa barnet att utveckla och förverkliga alla de ofantliga möjligheter som barnet, människans skapare, besitter."
Vi måste inta en ny attityd till barnet, om mänskligheten ska utvecklas i positiv anda, som är mer ödmjuk och värdig och full av tro på den kreativa energin inom barnet. Då kommer samhället att förbättras och på lång sikt hela mänskligheten att förändras och vi kommer att leva i fred med varandra.
Maria Montessori - nu (2000-talet)
Trots att Maria Montessori levde under en annan tidsepok känns hennes tankar aktuella även i vår tid. Hon sa:
Utbildningen måste följa den tid vi lever i!
"Att betrakta det system som dr Montessori har utvecklat som någonting slutgiltigt vore i sanning att visa att man radikalt har missförstått både henne och hennes system." (Fisher, The Montessori Mother, s. XIV-XVI)
Maria Montessori har själv betonat detta genom att uttrycka att det inte var hennes förslag att pedagogiken skulle heta "Montessoripedagogik". Hon föredrog benämningen "Scientific pedagogy".
Samhället förändras hela tiden, men grunden för montessoripedagogiken är fortfarande densamma: Den positiva människosynen, arbetssättet, allt arbetsmateriel, lärarens roll och målen för undervisningen ger en helhetssyn på människan, barnet och världen.
Maria Montessori såg barnet och tog det på allvar. Hon utgick hela tiden från barnet och dess behov. Hon byggde sin pedagogik på respekt för barnet och dess förmåga. Hennes målsättning var att se varje barn och möta barnet där det befinner sig i sin utveckling.
Hon sa att det är nödvändigt att utbildningen leder till att barnets självförtroende utvecklas i så hög grad som möjligt. Ett självförtroende som föder kreativitet, initiativ, självständighet och självdisciplin.
"Utbildningen måste ske i en miljö full av kärlek och frihet!”